En samlare i Stockholm: S K U L P T U R

Thorwald Alef (1896-1974) är en relativt bortglömd skulptör som bl a ritade figurativa detaljer för Svenskt Tenn. Mot slutet av 00-talet såldes en större samling av skulpturer på auktion till orimligt låga priser. Det här porträttet ska föreställa Gunnel Huldt.

--------------------------------------------------------------------
A T TTH Ä N G ATT A V L O RHpå sina väggar gör väl nästan alla. Men att ställa en liten skulptur i ett fönster eller på ett bord? Det anses för avancerat verkar det. Om man inte räknar med massproducerade porslins- eller gipsfigurer. Dom kan jag vara utan, det jag fastnat för är små bronser.
--------------------------------------------------------------------

Enligt Wikipedia är detta ett av Johannes Collins (1873-1951) bästa verk: "Billy från Lund". Tack till släktingen som hörde av sig efter att ha känt igen skulpturen visad här och bekräftade att detta ÄR Billy. Gjuten i "cire perdue"-teknik i Limhamn av ett företag som fortfarande är verksamt. Collin är väl närmast helt bortglömd i dag, men hade faktiskt en retrospektiv utställning på Prins Eugens Waldermarsudde 1977.

Litet bronshuvud av Anders Wissler. Samma storlek finns på ett helkroppsutförande, en sittande kvinna med ena benet utsträckt.

Jag har alltid fascinerats av Hertha Hillfons ansikten, men aldrig trott att det skulle finnas något för mig. När det här dök upp på Stockholms auktionsverk 2011 gav jag mig inte förrän det var mitt! Reliefen är från 1973.

SIGP -78 är den abstrakta bronsen märkt och signaturen står för Sigurd Persson (1914-2003). Välkänd som industriformgivare av formstarka vardagsvaror i stål, främst med användning för mat och dryck. Men han var också verksam som silversmed och skulptör. Objektet ovan är nr 6/7 och ca 14 cm högt inkl sockel. Var hittar man då sådant? Jo, på loppis för 5 kr!

Stor och tung är cykeln av brons, ca 37 cm lång. Hjulen snurrar förstås inte, men styret går att vrida en aning. Ännu ett oväntat loppisfynd, vem letar efter cykelskulpturer?

En märkning under sadeln tillskriver den "Andres Toro" (Andrea?), men någon sådan konstnär är svår att googla fram. Men tydligt står att den är gjord 1997 och att det ska finnas 11 st till så hör av er!

Ulf Sucksdorf heter konstnären som skapat det lilla rådjuret. Han har också gjort lekskulpturen "Draken" i Drakenbergsparken vid Hornstull på Södermalm. Behöver jag säga att de två inte liknar varandra det allra minsta?

En av de två små skulpturerna som man ofta ser av Halvar Frisendahl, 1911 (Den andra är en sittande, framåtböjd kvinna betitlad "Sorg", deppigt.) Familjen Frisendahl från Ådalen har tre generationer konstnärer från slutet av 1800-talet. Halvar gjorde också lampfötter i form av kvinnofigurer.

Hon påminner om Karin Boye på något sätt, den lilla figuren från 1911. Herman Bergmans gjutarstämpel, men en oläslig initialsignatur tyvärr. Kanske är det det kända fotot man har på näthinnan?
http://www.ne.se/karin-boye#

Modellen som intar en extrem pose har inga stämplar alls, men håller hög kvalitet i detaljerna. Ibland är de signerade, men inte numrerade. Det kan betyda att det finns endast ett exemplar eller en stort antal. I dag kostar de ofta mindre än gjutningskostnaden om det är mindre berömda konstnärer. Men de kan vara mycket bra ändå!

Den här handen som fattar sidan av den uppbyggda sockeln är en rolig och realistisk detalj.

En nyfiken björn i massiv brons med gjutarstämpel från Berlin, W. Fussel. Björnen är staden Berlins symbol (tänk på silverbjörnen). Hittade en signatur på foten så nu vet jag att konstnären heter Walter Kalot.

Den här bysten förekommer i otaliga kopior i alla material och storlekar. Konstnären är Francesco Laurana, tidig renässansskulptör född i Kroatien (som tillhörde Venedig). Porträttet föreställer Eleonora av Aragonien som gift styrde över Neapel och Sicilien. Originalet finns i Palermo.

Gips är inte ett material jag favoriserar, men flickan av Nils Fougstedt fick bli ett undantag. Det osannolikt låga auktionspriset (minimibeloppet 100 kr på Metropol) spelade förstås också in eftersom hon har två fula lagningar på sitt hår. Men det tänker jag inte på, hennes uttryck är så mycket mer fängslande.

Stackars tös med pålimmade lockar. Extensions?
Nils Fougstedt, 1881–1954, konsthantverkare och skulptör. Deltog i grundandet av firman Svenskt Tenn på 1920-talet. Bror till målaren och tecknaren Arvid Fougstedt.

Träfigur med mystiska rester av grön färg. Den är skuren ur kärnvirke som skulle kunna ha varit en stolpe 15x15 cm och nästan 70 cm hög. Bara en gubbe hade inte lockat mig, men med en katt i famnen blev det en annan sak. Kunde utseendemässigt vara en räv, men det känns mindre realistiskt. Fyndplatsen var Myrorna i Skärholmen och den är signerad RH.

Signatur på sockeln.

Som en liten skulptur är asken från 1930-talet. Den speciella funktionen ska vara att förvara kragknappar, de man hade till löskragar. Och knapparna tappades och försvann och måste letas upp på golvet. Vänder man upp locket ser man att figuren har tydliga anletsdrag. En annan modell har en metallbyrå på träsockel som ask och samma figur är monterad kikandes in under. Tillverkare var Widerholm & Dahlberg, Eskilstuna. Material tenn eller (som här) förnicklad metall.

En stor padda i rot från antikmässan 2010. Enligt uppgift från Frankrike och faktiskt märkt/signerad undertill med ett litet "M" i metall inlagt. Synd att man aldrig kommer att kunna ta reda på var det står för. Det här var det näst mest udda föremålet jag såg. (Det allra konstigaste var en väska med hjärtan och levrar av målad konstmassa som visade olika sjukdomar, vem köpte den?)

Liten mask skuren i trä och med ögon som ping-pong-bollar. Gissningsvis från Indonesien eller liknande (?).

Var det så här kineserna uppfattade européerna? Långa näsor i långa ansikten tyckte de vi hade (har?). Skuren trämask med spår av applicerade ögonbryn och mustasch.

Något av det konstigaste jag köpt är fyra förgyllda dekorelement i form av maskaroner. Ingen aning vad de använts till. Jag ställer dem lite varstans där det behövs lite dramatik.