tisdag 21 september 2010

G L A S


Grönt är förstås favorit som vanligt. Vinglaset "Salut" av Simon Gate och en cylindrisk vas märkt Erik Höglund, Novy Bor, två av formgivarna som kan skymtas här.
--------------------------------------------------------------------
J A GAS K U L L EAL Ä T TAkunna få ett allvarligt intresse för det färgstarka svenska konstglaset. Men som tur är har det inte vaknat riktigt så jag har bara några enstaka saker som hittats till rövarpris på loppis och inte kunnat lämnas i fred.
--------------------------------------------------------------------


Graalteknik i en skål stor som en kupad hand. Lindshammars glasbruk och formgiven av Gunnar Ander, gissningvis på 50-talet.


Vertigo! Ja man får nästan svindel av att kika ned i en stor vas i décostil. Designen finns mest i klarglas och ofta med en graverad figur. Gjordes både i Sverige och utomlands under flera decennier och i alla storlekar.


Ovanligt stor och i en smaragdgrön färg är den.


Tjock och tung är burken i art noveau med mässingslock och påklippta "grodyngel". Undrar vad den använts till, har den bara varit ett konstföremål? (Ingen märkning någonstans) Nu är den fylld med Earl Grey-te i alla fall och det kommer att räcka ett halvår...


Helt anonym liten skål med en hel del orenheter i glaset. Men kanten är fint slipad. Tror mig ha sett någon liknande från Rejmyre.

"AB Stilarmaturer Tranås" är denna lampfot märkt och den är blåst som en stor flaska. Höjden på själva glaset är ca 33 cm. Formmässigt hör den till 60- eller kanske 70-talet.


Roligt tonad skål, lite halvtjock sådär och fint planslipad botten utan märkning. Bara en dryg decimeter i bredd. Möjligen formgiven av Bengt Orup som jag sett mycket snarlik modell av och som använt liknande tonade överkanter.


En stor, rak och enkel vas som jag köpte bara för att den skulle kasta en grön flod av ljus över frukostbordet.


En mycket ljust grön skål i succéserien "Fuga" av Erik Palmquist på 50-talet. Som sällskap två blåsta flaskor som var en förpackning för Saturnus liköressenser i Malmö. Propparna är ofta förlorade, de är osannolikt höga runda "glaspelare" med ett par "ringar" på, rätt fula faktiskt. Tack till Rickard som upplyste mig om att Edvin Ollers stod för formen och att de tillverkades av Lindshammars bruk i Småland. (Som nu gör Absolut-flaskan, hepp!)


En originell lampfot av grönt glas på platta av olika träslag. Som en stor grön såpbubbla ungefär. Känns 30-/40-tal.


Bonbonjären i form av ett äpple är närmare 15 cm hög (det lilla skaftet medräknat). Fint slipade kanter på lock och skål skvallrar om en tid då gott hantverk var mera legio än i dag. Formgiven av den flitige Gunnar Ander för Lindshammar som så många andra av hans alster. Röd variant finns också.


En klassisk kinesisk form har det här paret blåsta skålar med antydan till fotring i botten. En bra mellanstorlek.


Fyra assietter med helt släta undersidor, måste väl vara blåsta i formar (?). Fin tyngd och färg. Ovanpå ligger Arne Jacobsens servingsspade för Georg Jensen, en designklassiker. Spaden står alltid redo tack vare att tyngden är större i bladet än i handtaget.


Oemotståndlig vas i storlek som en grapefrukt. Lägg märke till den limegröna randen i botten, den lyfter hela designen. Bruket är Lindshammar och formgivaren Gunnar Ander.


Massiv och väldigt tung skål från Kosta. Lite nött och skavd i botten gjorde det vackra konstglaset till loppisfynd på Myrorna, Götgatan. Lite kubistisk déco-känsla i en ganska tidlös design. Signerad B (lite otydligt) vilket skulle betyda Elis Bergh. Stämmer med tid och formspråk. Nr 2293.


Fatet ser ut som något från Flygsfors (?). Balanserar gör det på en "femkrona", men känns ändå stadigt. Diametern är närmare 30 cm så det är bra gjort.


En liten båtformad skål med fint slipad botten, men ingen märkning. Mycket snarlik större skål fanns på Antikmässan 2010 märkt Orrefors och Sven Palmqvist.


Jag tycker mig se en nött och suddig signatur här som skulle vara Elis Bergh 1767. Skålen är triangulär, ca 18 cm bred och skönt svajig.


Den röda lilla skålen är mycket fin kvalitet med perfekt slipad botten. Den blå, som jag hittade bara några dagar efter den röda, är tunnare. "Spetsen" pekar uppåt så hela skålen sluttar och de vågade kanterna går hela vägen ned till den planslipade botten. Vilket de inte gör på den röda så de är mer kusiner än syskon.

 
En lite mindre och tunnare än den tidigare blå, men lika triangulär.

 
Skålen "Kina" från Svenskt tenn kopierades av Estrid Ericson direkt från ett original av pekingglas på Östasiatiska museet. Har tillverkats i grönt, turkos, blått som ovan och rött också vill jag minnas hos Gullaskruf. Åter i produktion sedan 2010 i tre färger från Reijmyre. Den kraftiga fotringen är karaktäristisk liksom den klassiskt kinesiska svängda profilen och det överlag gedigna intrycket.

Hittade även några gröna (och jakten går vidare!)


Ingen aning vad detta är, de ser ut som 'Fuga' i formen, men har fotring. En större ljus i bakgrunden och en mindre framtill med mörkare, bärnstensfärgad ton. Gult glas är väl ingen höjdare, men dessa var stiliga.

 
En liten rackare har fått smyga sig in också för plötsligt hittade några små också i samma färgskala.


Graverat glas finns oändliga mängder av, men hur mycket med bambu som motiv? Ett riktigt fynd eftersom det är en av mina favoritväxter.


Lite udda med cylindrisk form som fått stilig gravyr.


Glas med numrering, ett specialområde att samla på?

G R Ö N G L A S E R A T


En riktigt vacker blomkruka från Rörstrand med en bambuliknande reliefdekor. Torde vara från jugendperioden, tidigt 1900-tal eller något tidigare. Skulle passa fint i biblioteket på Waldemarsudde.

--------------------------------------------------------------------
G R Ö N G L A S E R A DAK E R A M I KA har en märklig dragningskraft på mig (liksom grönt glas). Allt från kakel till bruksföremål och figurer. Och händelsevis finns det en del från Kina i den här magiska nyansen.
--------------------------------------------------------------------


Tre skålar/djupa tallrikar (?) med samma form som "Vinranka" av Arthur Percy för Gefle. Väldigt snygga för liten peng, tio kr st.


Nu blir det riktigt kinesiskt med papegojor från 1800-talet. De ska ha använts till rökelse som då borde ha strömmat ut från den ihåliga basen. Just det här utseendet verkar vara det vanligaste. man kan hitta identiska på nätet. Alltid som par, precis som porslinshundarna som var populära hos oss.


Ett par kinesiska lockurnor, 18-1900-tal. De här urnorna ser man oftast som par av någon anledning. Här står de på en byrå i barockstil från tidigt 1900-tal. Den ska ge intryck av dyrbara träslag, men är bara ihoplimmat fanér betsat i olika färger. Beslaget med en droppe som handtag, är karaktäristisk barockform.



En nött skönhet framför ett japanskt träsnitt.


Klassiskt litet sexkantigt kinesiskt ingefärskrus. Blomstermotiven på sidorna varierar, men en del är flitigt förekommande. Anna Petrus gjorde nytt lock och benställning i tenn till sådana här krus för Svenskt tenn på 1920-talet. De kan vara 1800-tal eller (som mitt) "straigh from the kiln" som britterna uttrycker det.


Alldeles nytt fat av Gertrud Båge. Butiken Blås & knåda är ett förförande ställe om man tycker om keramik i alla former.


En ödla på en handgjord kakelplatta från Studio Ekeby. Många djur och insekter i olika färger och storlekar finns. Bakom är ett objekt av keramikern Lena Andersson. För ett antal år sedan använde hon ofta gröna glasyrer. I riksdagen finns ett stort elementskydd (!) av en massa gröna halvcirkelformer.


Lena Andersson igen. På 90-talet var stiliserade skalbaggar ett tema. De skimrade i alla möjliga glasyrer. Jag valde förstås en... grön.


Nittsjökrukor som passar i varandra som ryska dockor när de inte används. De bästa är de utan hål i botten så
man slipper fula fat under. Finns i oliv- respektive klargrönt, liksom mörkblått, vitt och brunt.


Var det här höganäsfatet bara aningen större skulle det inte gå in i ugnen.


Mera Höganäs. Prydligt stämplade Hand Made in Sweden. Är det inte konstigt att man kan köpa handdrejad keramik för femton kr? Oemotståndligt är det i alla fall när den har den här glasyren.


Varför vill man ha en gammal vinkanna? För att den är så skönt grön förstås.



Och VARFÖR vill man ha ett saltkar som ser ut som en sköldpadda?? Inte ens jag vet, men den "pratade" med mig. Och då fick den komma med.


Varmt rödorange och svalt grönt är mina favoritfärger och här fick jag dem båda. Den gröna glasyren som har fläckar i nästan svart påminner om produktionen från Sankt Erik-fabriken i Uppsala. Men den saknar all form av märkning. (15 cm lång)


Oemotståndlig i både färg och form.

M E T A L L


En brevkniv i tenn med stiligt skaft i typisk 20-talsstil från CG Hallberg. Speglar sig fint i en silverassiette med monogramstämpel.

--------------------------------------------------------------------
D E NNB L A N K ANM E T A L L E NNlivar upp bland trä och tyg precis som skimrande glas gör. Rostfritt, tenn och förnicklat ger samma effekt som silver. Brons och mässing spelar rollen som guld. Billigare material som ändå ger en lite lyxig känsla.
--------------------------------------------------------------------


Två små förnicklade vaser på kulfötter speglar sig i brunröd lackyta. Profileringen andas art deco och påminner lite om Simon Gates tritonvaserna från Orrefors.


Polerat tenn från GAB. Samma modell finns stämplad Just Andersen, den grönlandsfödde dansken som startade en mycket framgångsrik firma 1918 och som arbetade för GAB 1934 till 1938.


Plocka isbitar ska man väl göra med de här små tängerna i mässing. Den övre är helt rak och saknar märknimg. Den undre har bredare "gripklor"(ungefär som ett par breda händer) och märkt Ystad metall.


Tung och gedigen var asken i form av en and jag fann på 2 km-loppisen i Aspudden. Tenn eller någon blandning? Tyngden säger bly. Kombinationen av tenn och mässing hittar man t ex i föremål från Svenskt tenn, men den här kommer från Hong Kong, tusen mil från Strandvägen.


Ser rätt ilsken ut framifrån. Minst fem olika storlekar hittar man på nätet.


Tesil från Gense i serien 'Thebe'. Det hör en liten stålkopp till som silen ska sättas i, men den hade kommit bort från moderskeppet på loppisen.


Två mindre tekannor i nysilver. Handtagen är klassiskt rottinglindat resp. ett oväntat av gul plast.


Fynd på Myrorna, ett fat i form av ett löv från Svenskt Tenn. 1933 formgav Josef Frank lövet i tenn och det har, som syns på bilden, även gjorts i mässing. Dessutom i glas i rött och grönt och i rödlackad metall. I dagsläget finns det bara att tillgå i tenn i butik så vitt jag förstår. Tyngre än man skulle tro, ett halvkilo väger det och längden är alltid 22,5 cm.


Ett knappt decimeter brett askfat i smaragdgrön emalj med svart utsida. Den tunga och gedigna kopparen under syns bara på kanten. Tillverkarens märke under väckte min nyfikenhet.


Paolo De Poli, en italiensk konstnär som ägnade decennier åt att skapa i emaljfärger. Den lilla "etiketten" i botten är av vit metall fastsmält i den svarta emaljen. Märket är bara en dryg cm så bilden är tagen genom en lupp! Tydligen är hans alster samlarobjekt internationellt.


Emaljfaten som fick mig att börja leta fler färger och former. Mässingen är hamrad innan emaljen lagts på vilket får ytan att skimra. Två glasunderlägg och ett par olika askfat.


Ett strålande vackert halsband från Kalmar märkt R Tenn Sweden. Rune Carlsson hette mannen med företaget R Tennesmed (firman finns kvar på 2000-talet). En formgivare som arbetade där ska ha varit Roland Landerholm. Man använde mycket färgat glas (rosa, gult, ljusgrönt, blått) infattat i tenn. De flesta smycken var stora hängen eller broscher och mycket gick på export till USA. Där handlas det friskt numera med dessa "modernism vintage", ett motsägelsefullt uttryck. Inte dyra så lite åt vardagslyxhållet.


Bland det märkligaste jag stött på. En "ask" i mässing bestående av två halvor som fogas samman genom "tandraden". Och inuti en mortelstöt, är detta således ett köksredskap, en originell mortel? Denna grapefruktstora tingest väger bortåt 900 gram!


Gense-GAB har producerat serien "Galax" designad av Carl-Arne Breger. Ovanlig och raffinerad kontrast mellan rostfritt och mässing. De mindre slitstarka ställena, som vanliga plasthandtag och lockknopp är, blir starka genom mässingen. På gaslåga blir dock handtagen lika varma som grytan! Serien omfattar kastruller, grytor och kannor, sådant som ska tåla värme. En stilig bricka finns också, men den saknar mässingsdetaljer.


Mera Gense. Tungt, härligt rostfritt stål i sockerskål och gräddkanna. Båda rymmer 2,5 dl. Kvaliteten i allt är underbar, lock, knopp, hänklar, gångjärn. Den mörka bakeliten som infattats i stålet känns exklusiv! Funkisens stål och bakelit är enklare och tåligare än traditionellt silver och ebenholts. Det finns också stora kannor i den serien.


Någon mystisk legering i den här bulliga lampfoten.


Ännu en Gense-produkt, ett cigarettskrin i form av en "bok" av stål med gångjärn hela längden av ryggen. Superkvalitet. Trä invändigt.


Serveringsspadar i silver respektive rostfritt. Den t v kommer från Hans Hansen, en i Danmark välkänd firma som startades 1906 i Kolding på Fyn och 1992 köptes upp av Georg Jensen. Den t h är i rostfritt stål från Gense.


Vilken avslutning på dansken!
Den får en decodiggare på fall.


Gamla köksgrejer är kul att rota bland. Längst bak en "ägguleavskiljare", livsnödvändig förstås. Hjulet t v är nog för att sporra fram klenäter eller så. Väntar fortfarande på ett tillfälle att snurra loss.


Tekulor i form av... tekannor, vad annars?


Ett par engelska skedar från nysilverindustrins epicentrum: Sheffield. Den lilla kroken är inte lödd, utan utböjd direkt ur skaftet. De här skedarna såldes en gång i tiden på Svenskt Tenn och de kan hängas på kanten till sylt- eller marmeladburken.


Stora udda silverskedar från 1800-talet är billiga och kan användas till servering. Känns lyxigt och man behöver inte putsa dem när de diskas regelbundet.

En svensk stekspade med luftig design och träskaft för 15 kr och ett halvt dussin små fruktknivar från tyska Solingen för en tia. Två bra fynd på samma dag. Bambuskaft är väldigt hållbara mot fukt, men jag skulle inte köra dem i diskmaskinen.


Förnicklad dosa för kragknappar. Hittar man ibland så det måste ha gjorts tusentals och dessutom i tenn.


Originell form på en liten ask som, av bilden på locket att döma, ska innehålla tobak. Stämplad "Rostfritt" så den är gjord i Sverige.


Kiwi-lyktorna står på en glasbricka med en förnicklad kant. Ett loppisfynd som ser ut som något från Svenskt Tenn. Art decon älskade cirkeln, som stora speglar och mattor t ex. Gamla glasskålar med metallkant ser man ibland.


Anonyma salladsbestick, bara ordet "rostfritt" på baksidan skvallrar om att de är svenska. Formen skriker 50-tal, men de enkla formerna känns rätt alla tider. Skaften är räfflade vertikalt på framsidan som för att påminna om träskaft.


Till vänster en s k avsmakningssked från Gense, formgiven av Folke Arström. 
Bredvid ligger en mystisk sked (?) som har större och mindre skedblad i ändarna. Man måste dessutom vända den för att använda den andra skeden.. Från WMF och helt modern.


Rund sak (skål/vas?) en knapp dm hög och märkt AS Sweden. Snygg form!
I bakgrunden en låg skål av ett ursprungligt par serveringsskålar från Stelton. Som tur var fanns etikett med modellnr kvar under. 028/1 visade sig vara den mindre varianten av skål i en serie  kallad "Cylinda" (vad annars?). Ritade av Arne Jacobsen, undrar hur lång tid det tog? "Hm, en cirkel och så en lagom hög kant..."


Jag kan inte googla fram firman som är skyldig till underverket.


En dansk soppsked av Arne Jacobsen och tillverkad av firman A Michelsen. Vanligtvis har skedarna inte ett skaft av utan är helt i stål. Eftersom skeden "pekar" åt vänster bör man vara högerhänt för att den ska fungera. I en bestickuppsättning gjordes 20 st för högerhänta och 4 st pekar åt andra hållet och är för vänsterhänta. (Andelen vänsterhänta människor beräknas vanligen till 4-11%)



Ännu en designklassiker av Jacobsen, servingsspade för Georg Jensen. Spaden står alltid redo tack vare att tyngden är större i bladet än i handtaget.


Assietter (?) i stål med sex sidor som är vridna till spiralform. Eftersom de är märkta Georg Jensen tog snobben i mig över och han köpte dom direkt. Varför? De är inte speciellt snygga. Det är däremot ullfilten som ser närmast växtfärgad ut och är lätt som ett moln.


En hermelin bland katterna på Stadsmissionens hylla för kannor och kastruller var denna kittel från finska OPA. Den bara ropade design och kvalitet. Och formgivaren är ingen mindre än Timo Sarpaneva, känd för sitt mjukt organiskt formade glas och trä bl a.


Lite enklare, men trevliga kannor från Hackman.


En anonym sockerskål på det eviga temat "stålcylinder med litet hål som skeden sticker ut ur". Och en sån måste man ju ha.

Spånkorg i mässing, kul idé och man kan ha småprylar i den på bordet. Som tändstickor och pennor. Framför står en liten tennvas från Just Andersen i klockren art déco.

 
Väggplåtar i mässing ser man väldigt ofta, men de här är udda. Vanligen  måste de hänga på en vägg och kan inte inte stå fritt som så här. Modellen blir mycket mera användbar när de t ex kan stå utomhus och lågan skyddas från vind.


Ljusstakar finns det miljoner varianter av, men jag har aldrig sett några lika snygga som de här i brons och bästa art déco. Från GAB, skulle gärna vilja veta formgivaren.


Min "addiction" vad gäller mässingsklockor har utökats till dito bjällror! Eller ett första steg i alla fall. Märkligt tung, stor som en riktigt stor valnöt och inte nåt vidare ljud. Men så är den tänkt att ha sällskap av flera runt halsen på en häst som stormar fram och plingar på.


Mera GAB. Den grönpatinerade vasen längst bak är märkt 1939. "Lådan" framtill är för cigaretter (stående). Tredjedelen av en uppsättning för rökning, det fattas askfat och tändstickshållare. Keramikvasen från Bornholm får hänga med för att den samspelar i formen.


Plåtburk för te imiterande en lackburk.


Rökelsekärl i grönpatinerad brons med en vacker rund form vilande på fyra små ben.