En brevkniv i tenn med stiligt skaft i typisk 20-talsstil från CG Hallberg. Speglar sig fint i en silverassiette med monogramstämpel.
--------------------------------------------------------------------
D E NNB L A N K ANM E T A L L E NNlivar upp bland trä och tyg precis som skimrande glas gör. Rostfritt, tenn och förnicklat ger samma effekt som silver. Brons och mässing spelar rollen som guld. Billigare material som ändå ger en lite lyxig känsla.
--------------------------------------------------------------------
Två små förnicklade vaser på kulfötter speglar sig i brunröd lackyta. Profileringen andas art deco och påminner lite om Simon Gates tritonvaserna från Orrefors.
Polerat tenn från GAB. Samma modell finns stämplad Just Andersen, den grönlandsfödde dansken som startade en mycket framgångsrik firma 1918 och som arbetade för GAB 1934 till 1938.
Plocka isbitar ska man väl göra med de här små tängerna i mässing. Den övre är helt rak och saknar märknimg. Den undre har bredare "gripklor"(ungefär som ett par breda händer) och märkt Ystad metall.
Tung och gedigen var asken i form av en and jag fann på 2 km-loppisen i Aspudden. Tenn eller någon blandning? Tyngden säger bly. Kombinationen av tenn och mässing hittar man t ex i föremål från Svenskt tenn, men den här kommer från Hong Kong, tusen mil från Strandvägen.
Ser rätt ilsken ut framifrån. Minst fem olika storlekar hittar man på nätet.
Tesil från Gense i serien 'Thebe'. Det hör en liten stålkopp till som silen ska sättas i, men den hade kommit bort från moderskeppet på loppisen.
Två mindre tekannor i nysilver. Handtagen är klassiskt rottinglindat resp. ett oväntat av gul plast.
Fynd på Myrorna, ett fat i form av ett löv från Svenskt Tenn. 1933 formgav Josef Frank lövet i tenn och det har, som syns på bilden, även gjorts i mässing. Dessutom i glas i rött och grönt och i rödlackad metall. I dagsläget finns det bara att tillgå i tenn i butik så vitt jag förstår. Tyngre än man skulle tro, ett halvkilo väger det och längden är alltid 22,5 cm.
Ett knappt decimeter brett askfat i smaragdgrön emalj med svart utsida. Den tunga och gedigna kopparen under syns bara på kanten. Tillverkarens märke under väckte min nyfikenhet.
Paolo De Poli, en italiensk konstnär som ägnade decennier åt att skapa i emaljfärger. Den lilla "etiketten" i botten är av vit metall fastsmält i den svarta emaljen. Märket är bara en dryg cm så bilden är tagen genom en lupp! Tydligen är hans alster samlarobjekt internationellt.
Emaljfaten som fick mig att börja leta fler färger och former. Mässingen är hamrad innan emaljen lagts på vilket får ytan att skimra. Två glasunderlägg och ett par olika askfat.
Ett strålande vackert halsband från Kalmar märkt R Tenn Sweden. Rune Carlsson hette mannen med företaget R Tennesmed (firman finns kvar på 2000-talet). En formgivare som arbetade där ska ha varit Roland Landerholm. Man använde mycket färgat glas (rosa, gult, ljusgrönt, blått) infattat i tenn. De flesta smycken var stora hängen eller broscher och mycket gick på export till USA. Där handlas det friskt numera med dessa "modernism vintage", ett motsägelsefullt uttryck. Inte dyra så lite åt vardagslyxhållet.
Bland det märkligaste jag stött på. En "ask" i mässing bestående av två halvor som fogas samman genom "tandraden". Och inuti en mortelstöt, är detta således ett köksredskap, en originell mortel? Denna grapefruktstora tingest väger bortåt 900 gram!
Gense-GAB har producerat serien "Galax" designad av Carl-Arne Breger. Ovanlig och raffinerad kontrast mellan rostfritt och mässing. De mindre slitstarka ställena, som vanliga plasthandtag och lockknopp är, blir starka genom mässingen. På gaslåga blir dock handtagen lika varma som grytan! Serien omfattar kastruller, grytor och kannor, sådant som ska tåla värme. En stilig bricka finns också, men den saknar mässingsdetaljer.
Mera Gense. Tungt, härligt rostfritt stål i sockerskål och gräddkanna. Båda rymmer 2,5 dl. Kvaliteten i allt är underbar, lock, knopp, hänklar, gångjärn. Den mörka bakeliten som infattats i stålet känns exklusiv! Funkisens stål och bakelit är enklare och tåligare än traditionellt silver och ebenholts. Det finns också stora kannor i den serien.
Någon mystisk legering i den här bulliga lampfoten.
Ännu en Gense-produkt, ett cigarettskrin i form av en "bok" av stål med gångjärn hela längden av ryggen. Superkvalitet. Trä invändigt.
Serveringsspadar i silver respektive rostfritt. Den t v kommer från Hans Hansen, en i Danmark välkänd firma som startades 1906 i Kolding på Fyn och 1992 köptes upp av Georg Jensen. Den t h är i rostfritt stål från Gense.
Vilken avslutning på dansken!
Den får en decodiggare på fall.
Gamla köksgrejer är kul att rota bland. Längst bak en "ägguleavskiljare", livsnödvändig förstås. Hjulet t v är nog för att sporra fram klenäter eller så. Väntar fortfarande på ett tillfälle att snurra loss.
Tekulor i form av... tekannor, vad annars?
Ett par engelska skedar från nysilverindustrins epicentrum: Sheffield. Den lilla kroken är inte lödd, utan utböjd direkt ur skaftet. De här skedarna såldes en gång i tiden på Svenskt Tenn och de kan hängas på kanten till sylt- eller marmeladburken.
Stora udda silverskedar från 1800-talet är billiga och kan användas till servering. Känns lyxigt och man behöver inte putsa dem när de diskas regelbundet.
Förnicklad dosa för kragknappar. Hittar man ibland så det måste ha gjorts tusentals och dessutom i tenn.
Originell form på en liten ask som, av bilden på locket att döma, ska innehålla tobak. Stämplad "Rostfritt" så den är gjord i Sverige.
Kiwi-lyktorna står på en glasbricka med en förnicklad kant. Ett loppisfynd som ser ut som något från Svenskt Tenn. Art decon älskade cirkeln, som stora speglar och mattor t ex. Gamla glasskålar med metallkant ser man ibland.
Anonyma salladsbestick, bara ordet "rostfritt" på baksidan skvallrar om att de är svenska. Formen skriker 50-tal, men de enkla formerna känns rätt alla tider. Skaften är räfflade vertikalt på framsidan som för att påminna om träskaft.
Till vänster en s k avsmakningssked från Gense, formgiven av Folke Arström.
Bredvid ligger en mystisk sked (?) som har större och mindre skedblad i ändarna. Man måste dessutom vända den för att använda den andra skeden.. Från WMF och helt modern.
Rund sak (skål/vas?) en knapp dm hög och märkt AS Sweden. Snygg form!
I bakgrunden en låg skål av ett ursprungligt par serveringsskålar från Stelton. Som tur var fanns etikett med modellnr kvar under. 028/1 visade sig vara den mindre varianten av skål i en serie kallad "Cylinda" (vad annars?). Ritade av Arne Jacobsen, undrar hur lång tid det tog? "Hm, en cirkel och så en lagom hög kant..."
Jag kan inte googla fram firman som är skyldig till underverket.
En dansk soppsked av Arne Jacobsen och tillverkad av firman A Michelsen. Vanligtvis har skedarna inte ett skaft av utan är helt i stål. Eftersom skeden "pekar" åt vänster bör man vara högerhänt för att den ska fungera. I en bestickuppsättning gjordes 20 st för högerhänta och 4 st pekar åt andra hållet och är för vänsterhänta. (Andelen vänsterhänta människor beräknas vanligen till 4-11%)
Ännu en designklassiker av Jacobsen, servingsspade för Georg Jensen. Spaden står alltid redo tack vare att tyngden är större i bladet än i handtaget.
Assietter (?) i stål med sex sidor som är vridna till spiralform. Eftersom de är märkta Georg Jensen tog snobben i mig över och han köpte dom direkt. Varför? De är inte speciellt snygga. Det är däremot ullfilten som ser närmast växtfärgad ut och är lätt som ett moln.
En hermelin bland katterna på Stadsmissionens hylla för kannor och kastruller var denna kittel från finska OPA. Den bara ropade design och kvalitet. Och formgivaren är ingen mindre än Timo Sarpaneva, känd för sitt mjukt organiskt formade glas och trä bl a.
Lite enklare, men trevliga kannor från Hackman.
En anonym sockerskål på det eviga temat "stålcylinder med litet hål som skeden sticker ut ur". Och en sån måste man ju ha.
Spånkorg i mässing, kul idé och man kan ha småprylar i den på bordet. Som tändstickor och pennor. Framför står en liten tennvas från Just Andersen i klockren art déco.Väggplåtar i mässing ser man väldigt ofta, men de här är udda. Vanligen måste de hänga på en vägg och kan inte inte stå fritt som så här. Modellen blir mycket mera användbar när de t ex kan stå utomhus och lågan skyddas från vind.
Ljusstakar finns det miljoner varianter av, men jag har aldrig sett några lika snygga som de här i brons och bästa art déco. Från GAB, skulle gärna vilja veta formgivaren.

Min "addiction" vad gäller mässingsklockor har utökats till dito bjällror! Eller ett första steg i alla fall. Märkligt tung, stor som en riktigt stor valnöt och inte nåt vidare ljud. Men så är den tänkt att ha sällskap av flera runt halsen på en häst som stormar fram och plingar på.
Mera GAB. Den grönpatinerade vasen längst bak är märkt 1939. "Lådan" framtill är för cigaretter (stående). Tredjedelen av en uppsättning för rökning, det fattas askfat och tändstickshållare. Keramikvasen från Bornholm får hänga med för att den samspelar i formen.
Plåtburk för te imiterande en lackburk.
Rökelsekärl i grönpatinerad brons med en vacker rund form vilande på fyra små ben.
Hej! Intressant blogg!
SvaraRaderaVad vet du om den lilla tekannan i nysilver med gult plasthandtag? Jag har en likadan, och undrar över tillverkningsdecennium. 1940-tal, trodde en antikhandlare.
Ja du, just inte något. En föga upplysande stämpel i botten säger "nysilver" så då förstår man att den är gjord i Sverige i alla fall. Troligare är kanske att den är för kaffe egentligen med den lite mer upprätta formen. Jag håller med om att det rör sig om 40-tal eller något tidigare i en lite allmän deco-/funkisstil. Har sett modellen några gånger så ingen raritet, men rätt kul med plasten.
RaderaHälsar Ulf