D I V E R S E

Svepande mjuka linjer i stolsryggen pratar jugendspråk. Men samtidigt en enkel och stram, geometrisk jugend som hos Otto Wagner i Wien. Modellen heter Rosenberg och är från NK 1915. Hela stolen nedan.


De här skrivbordsstolarna är väldigt likartade och ovanligt bekväma och rymliga. Den här är av massiv mahogny, ek är det vanligaste träslaget.


En porslinsplatta från Rörstrand med ett för mig oemotståndligt motiv. Infattad i vitmetall och stående på tre ben. Ett objekt som stod mig dyrt, men som jag ser och använder varje dag.


Allt som är gjort av bambu gillar jag skarpt. Och intresset sträcker sig till det som utger sig för att vara bambu. T ex genom att svarva trä till bambuform som den här pallen har. Det är nästan annu roligare, att se hur man ansträngt sig för att "luras". Sådana här möbler som mest känns som om de skulle användas utomhus om sommaren ger faktiskt en liten avspänd sommarkänsla till ett rum inomhus hela vinterhalvåret. Rotttingmöbler eller indiska trämöbler brukar engelsmännen ha.


En teakbricka med härlig kvalitet, se bara på de sinkade fogarna i kanten. Den massiva kanten ligger fint i handen när man bär den dryga halvmetern stora brickan.


Lätt och smäcker stol i svensk art déco som är starkt nyklassisk. Den gröna färgen fick mig på fall förstås och en grupp på fyra stolar inhandlades i en specialaffär för déco. Ibland får man betala vad det kostar. Modellen syns ibland på Moderna Kvalitén.


Ett ca 100 år gammalt tvådelat kinesiskt skåp vars vitrinöverdel fyllts med bl a tekannor från diverse loppisar. Man har alltid en tekanna redo s a s...


Efter ett tag hade en del annat också hittat till skåpet och trängseln på hyllorna ökat betydligt....


Kan man intressera sig för.... galgar? Jadå, när de är så här välgjorda och kommer från MEA (militärekiperingsaktiebolaget) så går pulsen upp. Sex stycken fanns till ett högst rimligt pris så jag hade gärna tagit dubbelt så många.


Arkitekten till den här stolen hette Axel Larsson och den första varianten ritades redan 1928 och visades på Stockholmsutställningen. De gjorde succe´och såldes t o m på Svenskt Tenn en tid. Den här varianten med karm har modellnummer KS-312 och tillverkas fortfarande av firman Balzar Beskow.


De olika modellerna har tillverkats i sammanlagt 1,4 miljoner ex. Förklaringen är, delvis, att de beställts till stora samlingssalar och kyrkor eftersom de är stapel- och kopplingsbara. Dessutom väldigt hållbara.


Precis rätt grön färg har skrivbordslampan märkt Nordiska Kompaniet från 30-/40-tal. Den här modellen ser man ganska ofta så det måste ha tillverkats väldigt många.


Gabriel, Gefle, Uppsala-Ekeby, Gustavsberg, Rörstrand, Arabia... med mera. Ett litet kinesiskt skåp rymmer skålar, fat och assietter från början av 1900-talet.


Décostil på lampan med mjölkvitt glas som ger ett mjukt sken. Här står den på ett radiobord betsat för att likna mahogny. Bordet hade lagom storlek för att rymma (den voluminösa) radion på 30-/40-talet. Passar annars bra som sängbord.


Behöver jag fler lampor? Nej. Men den lilla frostade saken med tenninfattning kostade bara 40 SEK och då var det ju klippt. Fungerar som bordslampa också om man avlägsnar det skålformade fästet som avser bruk som taklampa. Det enda mystiska är "stjärnorna" som är mycket mer taffligt utformade än lampan som helhet.


En del kanske rynkar på näsan åt ett sådant här "diorama" i kork, men jag älskar det. Kitschigt som en gondol från Venedig eller danserska från Spanien. Sådana här kan hittas i asiatiska prylaffärer bland kimonos och wokpannor, men min mellanlandade på Stadsmissionens loppis.


Konvex spegel som återger nästan 180 grader av rummet. Sådana här speglar har varit populära i Holland sedan 1400-talet. Ett berömt självporträtt målades av italienaren Parmigianino på 1500-talet. Se fler konvexa speglar i konsten här: http://polarbearstale.blogspot.com/2010/09/convex-mirror.html

 
Vad är detta? Ja, ett "förstoringsglas" förstås. Men inte det vanliga genomskinliga förstoringsglaset utan en konkav spegel. Där blomman ligger syns en mycket smal skåra, ska något stickas ned där? Är det en "leksak" eller ett praktiskt redskap? Mojängen kan fällas ihop och är av ljus björk (gissningsvis) och mycket simpelt gjord.


Reliefdekorer i vitt är alltid snyggt och kul att blanda med varandra. Ängsblommorna t h är en favorit som är märkt "Terra", de båda andra är omärkta. Jag är dock nästan hundra på att den i bakgrunden är Steninge. Jag har sett modellen dekorerad med en grön kant längst upp och då märkt "Steninge".


Så söt och så svårfångad. Man hittar nästan aldrig "Marina" från Gustavsberg som liknar den kända "Pyro" med sin blå kant. Det är olika storlekar på skålarna som alla är små. De två mindre längst fram har en liten pip som en spillkum, men den största längst bak är utan den finessen. Oljemålningen som fått bli bakgrund är av Karl-Gunnar Svensson, en självlärd målare från Stockholm:
http://www.lexikonettamanda.se/show.php?aid=17632


Hittade samma vecka. Trevliga små saker med färger som muntrar upp. Alla omärkta, men "flaskan" längst bak har jag hittat identiska med stämpeln "Laholm".


Askfat svämmar loppisarna över av nu när så många klokt nog har slutat röka. Ibland är de så vackra att man gärna vill ha dem bara som de är.


Det stora askfatet (måste det väl vara?) kommer från Gabriel Keramik och är av chamotte, keramik med inslag av krossad, bränd lera. Kraftigt kantbortfall av den svarta glasyren kunde inte hejda habegäret efter den häftiga designen med färger så typiska för femtiotalet: brunrött och ljusgult. Geometrin får vi dock tillskriva Piet Mondrian m fl tidiga modernister.